Uniform m/30 bestod av vapenrock och långbyxor tillverkade av mörkblått kraftigt kläde. Uniformen ansågs tidlöst elegant med insvängd vapenrock, som knäpptes med fem knappar och med gradbeteckningarna längst ner på ärmen. Det förekom dock att man kombinerade vapenrocken med spetsbyxor och ridstövlar, ett arv från arméns officersmode.
Klädseln gav skydd mot kyla och vind
Den tidiga flygarmunderingen bestod av skinnrock, läderhuva, byxor och stövlar. Klädseln gav ett hjälpligt skydd mot kyla och vind i de öppna flygplanen. Det förekom även olika modeller av overaller, men de räknades som överdragskläder. Under 1930-talets senare del blev den blå flygoverallen av tjockt tyg i allmänt bruk inom flygvapnet. Overallen fanns både som sommar- och vinterplagg. Eftersom dåtidens militärflygplan inte var utrustade med värme försågs vinteroverallen med fårskinnsfoder. Till overallen hade man flyghuvor av läder och kängor på fötterna.
Flyghjälm först på 50-talet
Den blå flygoverallen ersattes vid 1940-talets slut med en mer ändamålsenlig sandfärgad flygoverall med fickor för kartor, viss nödutrustning och personliga tillhörigheter. Overallen tillverkades både i vinter- och sommarmodell. Till sommaroverallen hade man matchande flyghuvor av tyg. Först på 1950-talet började man enligt internationell förebild använda flyghjälm.
På 1960-talets början infördes gröna tvådelade sk isolerdräkter för att öka överlevnadstiden om besättningen efter uthopp hamnade i vattnet. Dessutom utprovades de första tryckdräkterna för att möjliggöra flygningar på mycket höga höjder. På 1960-talet introducerades de första gröna flygdräkterna med gradbeteckningar på vänster ärm. Dessa flygdräkter blev sedan mer specialiserade och anpassades efter aktuell flygplantyp.