Kalla kriget var inne i en av sina kallaste perioder och världsläget var spänt. I ett kommande världskrig skulle Sveriges skyddas genom ett starkt försvar och alliansfrihet. Under en tid hade landet ett av världens starkaste flygvapen. I hemlighet inledde Sverige ett underrättelsesamarbete med Storbritannien som var allierat med USA. Därmed hamnade informationen från de svenska spaningsflygningarna även i amerikanska händer. Sovjetunionen visste om det hemliga samarbetet genom den svenska spionen Stig Wennerström.
Uppdrag spaning
Det är mot denna bakgrund som DC-3:an Hugin ger sig ut på sin sista färd fredagen den 13 juni 1952. Ombord fanns åtta besättningsmän, tre man ur flygvapnet och resterande var spaningspersonal från FRA, Försvarets radioanstalt. Uppdraget var att genom signalspaning få kunskap om hur Sovjetunionen byggt upp och organiserat sitt luftförsvar. Det var ingen ny företeelse utan hade bedrivits kontinuerligt i några år. Allt var mycket hemligt men inte olagligt. DC-3:an flög utan vare sig jaktplan eller beväpning.
Planet som försvann
Klockan 09.05 lyfte DC-3:an från Bromma flygplats. Det svenska planet följde sin uppgjorda rutt och rapporterade sin position hem till Sverige. Strax före halv tolv gick ett sovjetiskt jaktplan till anfall. DC-3:an skickade ett avbrutet nödmeddelande. Efter det blev det tyst.
En intensiv räddningsaktion satte igång. Efter två dagar hittades en livbåt med splitterskador. Dagen efter det sköts ytterligare ett plan ner i ett sovjetiskt anfall - en Catalina som deltog i eftersökningarna. Besättningen klarade sig, men sökningarna efter DC-3:an avbröts.
I Sverige började en notväxling med Sovjet. Tidningarna fylldes med krigsrubriker och stämningen var hätsk. Flygvapenchefen Nordenskiöld gav order om att Sverige skulle skjuta skarpt vid hot från öst. DC-3:ans uppdrag ansågs för hemligt för att avslöjas och händelsen tystades ner genom uppmärksamheten kring Catalina-affären. De sovjetiska myndigheterna förnekade inblandningen i DC-3:ans öde. I Sverige undanhölls sanningen för de anhöriga och olika teorier om planet och dess besättning ersatte varandra. En lång tid av väntan, sorg och ovisshet inleddes.
Återfinnandet
Under åren som gick gjordes flera eftersökningar utan resultat. 1991, då det politiska klimatet var öppnare, erkände äntligen Sovjetunionen att de genomfört nedskjutningen av flygplanet. Drygt 50 år efter händelsen tar en privatfinansierad grupp initiativet till att söka efter planet. 2003 finner de DC-3:an på 125 meters djup i Östersjön.